Medan preventiva metoder för att förhindra v?ld och trakasserier b?de i skolor och hemmen visat goda resultat i andra länder sitter svenska experter p? olika myndigheter och kommuner fortfarande och letar efter evidens. Karen Austin konstaterar att Sverige inte längre är bäst p? jämställdhet. Och att en del av förklaringen ligger i svenska myndigheters oförm?ga att tänka nytt.
Utdrag ur Karen Austins artikel:
Det finns definitivt en kunskap i dag om hur fascism och maskulinitet hänger ihop och hur maskulinitet hänger ihop med klass, ?ras?, etnicitet och sexuell läggning. Men fortfarande diskuterar vi i Sverige detta som skilda förklaringsmodeller och mer m?na om att positionera oss utifr?n identitet än att jobba för konkret förändring.
De som arbetar med v?ldsfr?gan har ofta kunskap om genus och jämställdhet, men lägger tyvärr alltför lite tid p? att se konsekvenserna av postkolonialiseringen och rasismens int?g. P? andra sidan g?r aktiva antirasister i Sverige lätt i försvarsposition gentemot de aktivister som jobbar mot v?ldet. En utg?ngspunkt är att man som rasifierad blir ännu mer stigmatiserad av vita feminister som ?de där andra? som alltid använder v?ld ? att till exempel unga killar i förorten använder v?ld i större utsträckning än vad vita medelklasskillar gör ? även om forskningen inte visar det och trots att ingen sagt det uttalat. Och där st?r vi svenska aktivister i tv? olika diken och väljer att jobba för det vi brinner för mest. Kimmel och Conell ser och förklarar att detta är sammanflätat och bör först?s i sin helhet.
>Läs mer
Feministiskt Perspektiv
Tegelviksgatan 40
116 41 Stockholm
070-772 17 52
feministisktperspektiv.se
[email protected]
